Maj månad 1990. Jag var i Lloret de Mar några mil norr om Barcelona med en skolklass. På samma buss som vår klass fanns en klass från Borås och naturligt nog började jag på den ett och ett halvt dygn långa resan prata med den äldre, manlige lärare som var med från den andra klassen. Vi bestämde att vi båda utan elever skulle göra en tur till Barcelona på söndagen för att uppleva döden. Döden på spanskt vis. Och det fick vi göra, men inte på det vis vi trott. Det blev inte 6-0 som det brukar bli, det blev 6-1 denna gången. Alltså, den ena tjuren vann sin match mot matadoren, men fick ändå plikta med sitt liv. Ingen av oss hade sett tjurfäktning tidigare, men vi blev inte imponerade. Framför allt frapperades vi av den fräna lukten, som låg som en dimma över arenan. De fem första "matcherna" gick helt efter ritningarna, även om en fransk-catalansk matador hade uppenbara svårigheter att ta död på sin tjur i "det tredje setet". När han väl lyckats fälla tjuren fick han burop och visslingar för sin tvivelaktiga hantering. De fem första tjurarna var heller inte speciellt agressiva utan fick mer eller mindre fösas runt arenan innan de slaktades. När fransk-catalanen kom in för den sjätte och sista fighten var han revanschsugen och trodde att den sjätte tjuren var av samma kvalitet som de föregående. Men hej vad han bedrog sig! Han hann inte mer än lyfta sitt röda skynke förrän tjuren satte fart mot honom och fick in en fullträff på matadoren med det ena hornet och kastade honom flera meter upp i luften. På nedvägen tog han honom på volley med båda hornen och när han väl landat stampade han på honom. Från alla håll rusade piccadorer och vad de nu kallas till för att locka bort tjuren från sitt offer, som låg livlös på marken. Publiken buade! Matadoren släpades bort och under stort rabalder kom en av de andra matadorerna in på arenan och gjorde snabbt och effektivt slut på tjuren. Blodet sprutade från tjurens nacke och där matadoren legat syntes en stor mörk fläck i sanden. Vare sig matadoren eller tjuren återfick någonsin medvetandet.